Du vet väl att 2+2=5 eller kanske =7? Olikheter gör samarbetet värdefullt och ger oftast ett bättre resultat. En vis person uttryckte det som ”där alla tänker lika tänks det inte särskilt mycket”, hur rätt är inte det? Teorin ger oss att, ett effektivt team består av kompletterande och kompatibla kompetenser och personligheter. (Katzenbach) Vi ska alltså bygga på och komplettera varandras kunnande och samtidigt ha personligheter som är olika men som har tillräcklig förståelse för varandra så att de klarar av att arbeta ihop.
Vi jobbar just nu med arbetspersonlighets- och ledarskapsprofiler, det vill säga med att fördjupa oss i vad som gör oss olika och hur det påverkar oss i arbetsgemenskapen, teamet eller i ledarskapet. Det gör att jag har fått ta del av en del berättelser om vad personer har varit med om med tanke på att vi arbetar med olikheter på arbetsplatsen och hur de har upplevt det.
Ett exempel är från Maja som är en del av ett företags ledningsgrupp. Som del av ledningsgruppens teamutveckling har alla gjort sin egen arbetspersonlighetsprofil och under den påföljande teamworkshoppen ombeds alla gå till en plats i rummet som motsvarar deras egen arbetspersonlighetsprofil. Det blir rörelse och skratt i rummet och då det lugnat sig visar det sig att 5 av de sex personerna i ledningsgruppen står tillsammans medan Maja står ensam i andra ändan av rummet. Vilka är reaktionerna? De flesta ”Majarna” (det är nämligen en ganska vanlig situation) känner sig ganska ensamma och lite obekväma. Den övriga gruppen tar stöd av varandra och funderar mer eller mindre högt att Maja nog inte passar så bra in i deras grupp. Kanske har de känt på sig det vid tidigare tillfällen, hon kanske till och med har fungerat som bromskloss ibland.
Som teamutvecklare har vi till och med blivit uppmanade att tona ner situationen för att bespara Maja en pinsam stund. Min åsikt är att tvärtom: ropa ”hurraaaa! vilken tur för er att Maja finns!” och visa de andra, att deras team på grund av henne är mera värdefullt och har bättre chanser till att uträtta ett bra arbete. För de andra blir det ofta en tankeställare och de flesta i Majas situation känner sig mera förstådd och uppskattad.
Som människor och därför också som ledare har vi en tendens att gärna dra oss till våra gelikar, vi gillar helt enkelt folk som gillar oss. Ska vi ut på fisketur är den kombinationen bra men i arbetslivet behöver vi ett annat tänkesätt. Visst är det viktigt att vårt arbete löper bra och att vi förstår varandra men för att uppnå resultat som utveckling och nytänkande så behöver vi såväl bromsklossar och kritiker som visionärer och risktagare. Vi behöver startare och slutförare, inspiration och reflektion och vi behöver såväl sak- som människokännare. Alla behövs men få av oss är naturligt begåvade i allt.
Nu tror ni kanske att jag ser allt som sol från en molnfri himmel. Absolut inte! De jobbigaste situationerna och tidsperioderna under mitt arbetsliv kan relateras till att vi har varit olika, till tanke, emotioner och beteende. Fast jag hör till den sociala typen som gillar att samarbeta och får energi av att jobba med människor är det också det som tar mest på krafterna och de situationerna jag helst inte hade varit med om. En sund inställning är att uppskatta de resurser som våra olikheter erbjuder oss och ta vara på de möjligheter vi får genom dem. Samtidigt ska vi vara medvetna om att olikheterna kommer att leda till grus i maskineriet och mer eller mindre jobbiga konflikter. Speciellt då vi är olika är det av yttersta vikt att vi faktiskt satsar på att lära känna dem vi arbetar med, oberoende om vi är medarbetare eller ledare.
Så nästa gång ert team skall växa, tänk till en extra gång på vad som saknas hos er och vad ni verkligen behöver. Ha det också i åtanke då ni träffar kandidaterna och gör ert beslut, det är ju vår omedvetna natur att välja oss själv och dem finns det kanske tillräckligt av redan. Så ta mod till er och våga välja annorlunda!
